Jag känner ingen ångest längre - det finns ingen anledning. Vi är fria. Du med.

Ångesten har lämnat min kropp. Allting är okej. Jag är okej. Jag är en människa, varken mer eller mindre. Jag är precis som du, han och hon.

Det är vackert. Livet är vackert. Fel och brister är vackra. Mänskligheten är vacker. Det är svårt att se det vanligtvis, men ikväll blir det så uppenbart. Vi kämpar så hårt för att passa in, för att höra och känna och se att vi är okej. Men vi slösar tid. Vi är människor som bara borde finnas till för att njuta och uppleva.

End of story

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0