Its the moment of truth its the moment to lie, the moment to live and the moment to die, the moment to fight, the moment to fight, to fight, to fight
Omtumlande dag. Mycket att göra, mycket att prata om, smälta och lämna bakom sig.
Jag är stark idag, vill stå upp för mig själv. Vill vara arg på folk, vill våga säga ifrån.
Men jag har en lång bit kvar. Konflikträdslan och min vill-vara-tilllags-sjukdom är fortfarande påtaglig.
Min självkänsla är fortfarande svag. Men håller på att byggas upp.
Ibland känns det dock som om tankestyrkan kan fixa allt. Tänk om jag en dag bara bestämmer mig, bestämmer mig för att inte påverkas av all skit, bestämmer mig för att le igenom dagen, att inte noja över hur jag ser ut, att inte analysera saker och känna mig dum eller bortgjord. Att sluta värdera mig själv.
Att bara leva i nuet, att bara låta ALLT rinna av mig. Ljuga mig igenom allting. Tills lögnen blir en sanning.
Det går. Jag är inte så jävla avancerad trots allt. Bara intala sig själv, tillslut går kroppen på det.
Bara spela vidare i livet, trots att jag är ful och misslyckad. Stiga upp, äta frukost, åka buss, möta folket, jobba, äta, leva, dansa, utan att bry mig, utan att stanna upp i oviktiga detaljer. Istället för att stanna länge ch ledsen vid spegeln, ska jag springa leendes förbi den. Tillslut når jag mina mål, min lycka. Då kommer allt annat också försvinna.
Flyttar hemifrån.
Operationen
Social
Må bra
Live it up
- Only the dead have seen the end of the war
tonight only me and my happiness exist. It exist because I say so, It exist because I live in the moment
Om jag bara finns här och nu i stunden, då är jag lycklig. Om jag bara ser till den här stunden och ingenting annat, ja då är allt underbart. För jag finns. Jag är här och jag har en miljon möjligheter. Det gäller bara att se bortom det lilla.
Pusshej.
Känslorna som måste ut 14/8-11
Var var du när allt blev till ett helvete på mindre än fem sekunder? Var var du när jag föll i gråt och panikartad förnekelse? Var var du när jag inte längre ville andas? När jag inte längre ville sova bara för att det skulle innebära att jag sedan också skulle vakna. Vakna och inse.
Var var du alla de gånger jag behövde dig och ingenting annat. Alla de gångerna du var mitt syre och min värld.
Var fan var du när jag dog.
Kanske var du också död.
Du dog iallafall för mig den dagen.
Dagarna går. Livet fortsätter alltid. Alltid.
Det är det som är det fina.
När man inte längre har någonting att hålla i sig i, när allting gungar och du mår illa av livet. Då är det bara att andas. Låta dagarna gå. Det är tryggt. Så länge du känner att dag blir till natt och att natt blir till dag. Då har du också en ny chans att förändra din situation.
Jag menar, jag är lycklig idag. Just nu. För jag tar ingenting allvarligt. En dag ska vi alla dö och glömmas bort. Ingen bryr sig då om dig. Ingen kommer då komma ihåg dig.
Okej om du blev den nya Madonna, då kanske det kommer vara känt efter din död. Men tids nog är det också borta.
Liv ditt liv och gör det du mår bra av. För i slutändan är det annars bara du själv som straffas.
Vill skriva så mycket mer. Men tyvärr är jag jättetrött och ska upp tidigt.
Be strong. No matter what, be strong.
AND LIVE YOUR MotherF LIFE
Jag ligger i min säng men vill inte sova, vill inte vakna, jag vill bara finnas här och nu..
Hej
Var ett tag sedan jag skrev nu.
Är sjukt stolt över mig själv över en sak jag gjort. Jag har gått emot mig själv och mina rädslor.
Men samtidigt har jag en väldigt lång väg kvar.
Den vägen är jag villig att vandra. Eftersom jag vet att jag kommer må bra av det.
1. Plastikoperationen.
2. Bli mer social.
3. Leva livet på riktigt.
Notes:
- Skit i alla andra
- Gör det du mår bra av
- Skit i ditt överdrivna samvete
- Var målmedveten
- Kämpa som in i helvete - you can do it :D
Tänk om plastikoperationen går fel. Tänk om det jag ska fixa blir värre.
Jag ska fråga mycket.. och ringa dit nästa vecka när det öppnar. Försöka att inte vara alltför impulsiv och ivrig..
Har börjat inse vissa saker den senaste tiden..
Har börjat se bortom min egen paranoja. Mitt egna ego. Mitt egna jag. Och det är när jag gör det, jag blir hel.
För människor går vidare, människor glömmer, människor bryr sig inte om dig så mycket, de bryr sig mest om sig själva..
En jobbig sak som jag också klarat av, som gjort mig så stolt att jag inte vet vad jag ska ta vägen.. är att jag berätta om mitt misstag.. om ärren. Trodde jag aldrig skulle klara av och säga det. Nu vet: E, M, S, D, L, E, Jea, An och S. Och familjen då. De jag har kvar och säga till som känns rätt viktigt är egentligen bara S. Sen är väl nästa steg att gå ut med det på riktigt, att bli bekväm i att visa mig. Där är jag inte än, men det faktum att jag sagt det till så många är otroligt för mig. Jag är så stolt! Efter att i år ha döljt det så var det så oerhört befriande när jag sa det till E och S, först av alla att få veta. S har varit jättestöttande och det är viktigast för mig, eftersom jag är närmst henne.
Mina mål för denna veckan är följande.
- På jobbet ska jag göra mitt bästa, men inte slita ut mig.
- Vara social i den mån det går
- Försöka trappa ner lite på BB
- Låna en bok på bibloteket
- Motionera varje dag
Inte så kul kanske. Men kommer göra upp roligare mål sen. Får en kick när jag klarar dem!
Mål nu: