besatt part III

Jag har fortfarande svårt för att skriva.
Vet inte varför.
Tror det är något som saknas i mitt liv.


Jag längtar efter förbjudna och lite farliga aktiviteter.
Det är tomheten som driver det.
Dessutom är jag fortfarande besatt. Och det är jobbigt.
Som en förälskelse - fast på låtsas.
Som en dröm - fast på riktigt
Det går inte att ta bort min fixering. Den är där från det att jag somnar, tills dess att jag vaknar - och tiden där emellan.
Det är dock rätt behagligt samtidigt.
Det sjuka är att jag insett att jag inte behöver riktiga människor, eller riktig kärlek. Inte så länge jag har mina besattheter.
Det är läskigt att något falskt kan ersätta något äkta.
Och det är läskigt att jag inte riktigt vet hur det ska sluta

Fast jag är på något sätt säker på att det kommer gå bra.
Tillslut .
För jag har mer utav det goda än det onda.
Och jag vet att jag kan.
Mer än vad jag tror.



Punkt.




Svårt att skriva

Jag önskar att jag på riktigt kände att jag kunde skriva.
Det känns inte på riktigt nu.
Om jag skriver om mina känslor känns det inte längre bra, och som om jag får ur mig något av det onda eller jobbiga.
Det känns bara som om jag river upp saker, och påminner mig själv om vissa grejer jag helst vill förtränga.
Därför väljer jag att skriva på ett mer cencurerat och fritt tolkat sätt.

Men inte idag, trots allt


ilska

Jag är så otroligt arg.


gränsen

Det känns
Ohållbart
Overkligt
För mycket
Och för lite

Det är på gränsen
Det är för fucking dumt.

Jag vet inte hur jag ska göra
För att det är liksom nu jag borde klara av allting
men ändå är jag så långt borta då och då
jag orkar inte vara den person jag försöker vara alltid
inte när det känns som om alla tycker man är fel på något sätt
och om jag ska vara riktigt ärlig
är det svårt för mig att veta vem jag egentligen är
efter allting
och bortom alla skydd och försvar
och alla framgångar
om man ska på riktigt försöka se
och försöka säga
blir jag nog mest tyst
ja jag vet inte riktigt vem som möter min spegelbild


nuet

Jag är så levande nu att jag brinner.
Äntligen lever jag. Utan undantag och förhinder.
Jag är nyfiken och jag tar del av allting.
Det är min tur nu.

Men jag vet att det ligger mycket underliggande tankar och händelser kvar. Sedan en tid då jag inte var så bra på det här med att må bra.

hoppas på en bra fortsättning.