jagochkampen

Jag har fortfarande svårt för att skriva.
Vet inte varför.
Tror det är något som saknas i mitt liv.


Jag längtar efter förbjudna och lite farliga aktiviteter.
Det är tomheten som driver det.
Dessutom är jag fortfarande besatt. Och det är jobbigt.
Som en förälskelse - fast på låtsas.
Som en dröm - fast på riktigt
Det går inte att ta bort min fixering. Den är där från det att jag somnar, tills dess att jag vaknar - och tiden där emellan.
Det är dock rätt behagligt samtidigt.
Det sjuka är att jag insett att jag inte behöver riktiga människor, eller riktig kärlek. Inte så länge jag har mina besattheter.
Det är läskigt att något falskt kan ersätta något äkta.
Och det är läskigt att jag inte riktigt vet hur det ska sluta

Fast jag är på något sätt säker på att det kommer gå bra.
Tillslut .
För jag har mer utav det goda än det onda.
Och jag vet att jag kan.
Mer än vad jag tror.



Punkt.