jagochkampen

Om det fanns ett sätt att uttrycka
det jag kände
de färger jag såg
skulle jag gjort det
för längesedan

men det är någonting som tar emot
någonting som förstör

allt jag vill är att vara fri
fri från allt det som förgör mig
kanske missar jag att det är jag
som ibland
förstör
mig själv

ibland
ibland är det iallafall så

och om jag orkade
skulle jag leta reda på varenda känsla som någonsin förstört för mig
varenda människa som någonsin fått mig att tveka på mig själv
varenda ögonblick som någonsin fått mig att tvivla
och andas in det en gång till
och ut med lättnad

för det var inte mer än så

i slutändan är det ingenting som blir viktigt

men det är enkelt att skriva


desto svårare att leva

efter.


för det är faktiskt så
livet är ett svårt mysterium
trots att vi vet så mycket
vet vi egentligen ingenting
vad kommer hända
varför lever vi såhär
och varför just jag
varför är jag jag


det är omöjligt tyvärr
jag har inga svar
jag har bara olika strategier att få vardagen igenom

har brottom

det går faktiskt för snabbt

det här som kallas livet

ibland känns det nattsvart och smärtsamt

nästa andetag är fyllt med liv och förväntan

jag försöker inte hitta ett svar dock

tröttheten slog över nu

måste sova
skriver mer snart igen, måste komma in i det igen .