jagochkampen

Jag tror att jag har så mycket inom mig som bara vill komma ut. Som måste få komma ut. Jag blir galen inombords. Jag hålls tillbaka. Trycker ner mig själv. Tills jag inte längre får plats i det lilla utrymme jag tvingat in mig på.
Det är inte okej. Nu sitter jag här. Min kropp och själ orkar inte med detta som tynger.
Jag vet inte vad det är. Men det drar ner mig till botten och får mig att inte vilja gå vidare.

Hela min kropp skriker vila. Skriker hat. Skriker frustration. Var är jag när det är min tur att leva? Var är jag när det inte längre är ok. Jag måste sätta stopp. Sätta stopp för detta något som jag känner är så nära.
Jag vet inte längre vad..

kommande mål:

- ringa det jäkla plastikstället
- bara äta små portioner godis, inte tills jag mår illa och hatar godis i flera dagar
- låna den jävla boken
- inte stressa
- inte pressa mig själv
- inte  ha prestationsångest över ett piss
- bara göra saker 75 % så bra som jag kan egentligen
- inte by mig så jävla hårt om allt
- sova mer