jagochkampen

Tankar
Ja vad ska man skriva?
Tankarna går så otroligt fort, ibland känns det som om jag är ensam om att ha det såhär.
Andra kan inte känna såhär mycket.
Verkligheten för mig är vacker, men samtidigt smutsig.
Jag försöker att se kontraster och färger, försöker skala ner mitt känsloliv. Men det är så svårt. Det är som om det brinner på insidan. Jag kan inte låta bli att tänka, känna och dö lite grann.
Och frågan är vad jag egentligen vill?
Vad vill jag med mitt liv?
Jag tror ibland att jag har svaret men så kan jag känna; jaha, var inte ditt liv mer än så?
Jag vill göra något stort, något viktigt. Jag vill ta vara på denna gåva jag har. Gåvan av att vara vid liv.
Jag vill hjälpa, få andra människor att känna, att förstå och att må bra.
Jag vill vara någon som andra människor kan bli glad av, jag vill betyda någonting i andra människors liv.
Men jag vet inte var jag ska börja. Vad jag ska göra.
Det är som om jag står och väntar hela tiden. Hoppas, längtar och planerar - men ingenting händer.
Hur tar man första steget.
Första steget för mig måste nog bli att sluta bry sig så mycket om vad andra tycker.

Frihet
Jag kan sitta på nätterna och känna att jag aldrig vill sluta skriva.
Jag vill skriva tills jag inte längre känner någonting. Tills jag inte längre känner någonting annat än frihet.
För när jag skriver blir jag befriad. Det finns ingen människa som kan lägga sig i eller få mig att bli osäker.
Jag blir inte heller stressad som jag kan bli när jag ska förklara någonting muntligt. Rädslan för att folk ska sluta lyssna försvinner. Nu är det bara jag, natten och en jävla massa ord. Ord som kanske inte tycks mycket för världen.
Jag känner ingen press nu. Ingen press på att försöka skriva ner exakt vad jag känner eller exakt vad jag gjort/vill göra eller inte vill göra. Här är det på mina villkor.

Lycka!
En dag i livet vill jag vakna upp och känna att jag är stolt och glad över den jag är. Jag vill känna den känslan på morgonen att jag inte kan vänta med att stiga upp och börja dagen. Att mina ben är fulla med spring, rastlöshet och längtan. Jag vill känna mig exalterad och nyfiken. Nyfiken på vad dagen har att erbjuda. Vilka människor jag ska träffa och hur dagen ska se ut.
Jag vill känna mig vacker. Känna att andra människor ser mig och intresseras av mig. Jag vill att andras blickar ska glittra när de möter min.
Jag vill kunna gå i ett rum fullt med speglar, och känna mig nöjd. Och känna mig normal. Men framförallt vill jag kunna möta flickan i spegeln och tänka; hon är jag - och hon vill jag vara!

Planering
Jag har kommit på en sak som jag gör för att må bättre, och som faktiskt fungerat.
Jag planerar min väg och mina val genom livet.
Just nu är mina mål följande:
- Flytta hemifrån - avklarat (flyttar snart)
- Haft pojkvän - avklarat
- Plastikoperation - konsultaion avklarad - SKA BOKA OPERATIONSDAG
- Bli mer social - pågår
- Bli lyckligare/tillfreds - pågår (och har gått bra som fan)
- Börja skrivkurs på kvällarna - anmälde mig idag
- Börja lev livet, inte andras liv (dvs bry dig mindre om vad andra tycker) - påbörjat (och går rätt bra)
- Kolla upp utbildningar/planera inför framtid - pågår

Thats it for now.