jagochkampen

Det är inte kul att vakna med en ångest som smärtar i hela kroppen
Det är inte kul att vakna till ett liv man inte vill leva

Jag vet att det inte finns någon annan utväg.
Men det är så skönt att ibland få tro det.
Att jag går till jobbet med trasig själ och ärrade armar är det ingen som vet om.
Det känns så jävla bra.
Att ha en kontrast.
Att ha en hemlighet så djup och smutsig att ingen annan får välkomnas till den.

Detta är en paralell verklighet.
Jag klarar mig själv numera, det vet jag.
Men jag vill inte känna det.

I eftermiddag blev det för mycket.
Det brände inom mig. Ångesten var så total och så stark.
Det gick inte att andas. Det gick bara att finnas, sekund för sekund. Kändes som år.
Jag vet att jag överlevde.
Jag vet att jag klarar det mesta.
Men ändå är det något i mig som inte vill lämna mig själv.
Jag vill inte sova.
Jag vill inte vakna till det.
Jag vill inte ta tag i detta.
Detta något som ger mig så svårt att andas.
Men varför måste jag
JAG MÅSTE
då förstår jag
jag måste stänga av
Nu
från och med nu stänger jag av
helvetes jävla piss människor som vandrar på denna jord
dom stänger jag av
dem ska inte få komma in under min hud
ingenting ska få förstöra för mig
piss på er
piss på olyckan

JAG KLARAR ALLT!
PUSS!