jagochkampen

Som en levande människa är du aldrig fri
jag tror att vi alltid kommer vara fångade i en alldeles för begränsad och snäv värld och att vi inte  släpps fria
från det ögonblick att vi dör
och inte förrän vi har dött får vi reda på sanningen, vad meningen med livet, döden och alltet egentligen var
Och vetu, jag är nyfiken.



Jag skulle vilja möta människor som befinner sig där jag varit.
Och säga till dem hur de ska göra och hur de inte ska göra.
För de första så ska dem aldrig tro påden världsbild media, samhället eller familj och vänner försöker framställa som den riktiga världsbilden. Den sanna verkligheten och världsbilden kan bara du skapa. Och den skapas inte på en dag.

Som människa är vi ständigt i en process, den kan vara destruktiv, den kan vara konstruktiv, men oavsett vad så befinner du dig i en process. Och utgången beror inte på en sak, den beror på så otroligt mycket olika faktorer att det är lätt att tappa bort sig själv om man inte först bygger upp ett starkt inre och en tydlig verklighet.
Har du en stark förankring och tror på det du ser som din sanning, kan inget yttre förändra  på det.
Men det finns inga manualer till hur man ska leva sitt liv och sorg, kärlek, förlust, sjukdom och annat kan föra dig in i en destruktiv värld. Men var inte rädd. Att leva är också att lida och sörja. Och alltid lär du dig någonting av det.
Det bästa som kunde hända för mig som person var att må dåligt. Jag har utvecklats från att vara en stängd, naiv rädd och ovetande tjej, till att bli en säker individ. Även om jag är en intensivt kännande person och en så kallad känslomänniska, är jag starkare än någonsin.
Skriver mer om detta snart. Så trött att jag inte kunde slutföra texten.