jagochkampen

Omtumlande dag. Mycket att göra, mycket att prata om, smälta och lämna bakom sig.
Jag är stark idag, vill stå upp för mig själv. Vill vara arg på folk, vill våga säga ifrån.
Men jag har en lång bit kvar. Konflikträdslan och min vill-vara-tilllags-sjukdom är fortfarande påtaglig.
Min självkänsla är fortfarande svag. Men håller på att byggas upp.
Ibland känns det dock som om tankestyrkan kan fixa allt. Tänk om jag en dag bara bestämmer mig, bestämmer mig för att inte påverkas av all skit, bestämmer mig för att le igenom dagen, att inte noja över hur jag ser ut, att inte analysera saker och känna mig dum eller bortgjord. Att sluta värdera mig själv.
Att bara leva i nuet, att bara låta ALLT rinna av mig. Ljuga mig igenom allting. Tills lögnen blir en sanning.
Det går. Jag är inte så jävla avancerad trots allt. Bara intala sig själv, tillslut går kroppen på det.
Bara spela vidare i livet, trots att jag är ful och misslyckad. Stiga upp, äta frukost, åka buss, möta folket, jobba, äta, leva, dansa, utan att bry mig, utan att stanna upp i oviktiga detaljer. Istället för att stanna länge ch ledsen vid spegeln, ska jag springa leendes förbi den.  Tillslut når jag mina mål, min lycka. Då kommer allt annat också försvinna.

Flyttar hemifrån.
Operationen
Social
Må bra

Live it up

- Only the dead have seen the end of the war